Ålderlös kärlek
Jag har precis träffat min kompis Elin. Vi har pratat killar och gubbar. Hennes nya flört är 41 år äldre än hon, alltså 62.. och gift så klart. "Jag trodde att jag hadde en gräns för hur gamla dom fick vara" sen träffade hon honom. Jag var så förvånad att hon var tillsammans med en kille i hennes egen ålder förut, men nu har hon alltså hittat rätt igen.
Vi vandrade i skogen och pratade internatliv också. Jag saknar det nått otroligt, vill ha skolstart NU!
Nu ska jag äta iskola som jag lagade klockan tre inatt åt min lillasyster när hon var ledsen.
Vi vandrade i skogen och pratade internatliv också. Jag saknar det nått otroligt, vill ha skolstart NU!
Nu ska jag äta iskola som jag lagade klockan tre inatt åt min lillasyster när hon var ledsen.
Två jävla hjärter kung
Jag har inte gjort någonting idag. Bara legat i soffan, pratat med min pappa och hans tjej. Jag har varit online, men inte pratat med någon där förens nyss. David var sur, han behöver konstant uppmärksamhet och helst vill han att jag ska säga att jag älskar honom i varje mening och säga att jag är hans flickvän minst trettio gånger om dagen. Jag blir galen. Markus har bytt bild på msn till en bild på oss två. Hans vänner säger att han har blivit helt förändrad sen han träffade mig. Han har tydligen blivit så snäll, glad och trevlig. Om det är så, vad händer då om han får veta att jag har blivit tillsammans med någon annan? Det är mycket möjligt att Markus till och med anser att vi är tillsammans. Vad jag har förstått är han inte någon som pratar om sånt. Han säger aldrig nått som tyder på att han tycker om mig, svarar aldrig när jag säger att jag saknar honom eller längtar efter honom (aldrig), och han visar det inte heller, vad jag ser. Men hans kompisar ser det, det är ju alltid något.
Kunde jag berätta för mitt fjortonåriga jag, att det kommer en tid när du har två pojkvänner, skulle jag aldrig tro på mig själv. Jag som inte ens hade en kompis, ansågs som geek och var utfryst av hela skolan, ja förutom när dom skrek åt mig i korridoren eller använde mig som måltavla för snöbollskastning. Inte hade jag någonsin kunnat tro att jag skulle träffa just dom på någon klubb senare, och att dom skulle säga "fan är det du? vad snygg du har blivit!". En av dom vägrade ens fatta att det var jag. Jag var trevlig. Efter tre års helvete, hela högstadiet, och så är jag trevlig. Jag som dagdrömde varje dag om hur jag torterade dem innan jag dödade dem. Jag hade aldrig ens trott på att jag skulle ha pratat med dem.
Jag är inte stum längre. Den sociala fobin har lagt sig. Lite. Men jag är fortfarande extremt konflikträdd, och jag vill inte göra någon besviken. Det är då sånt här händer. Det är då man plötsligt sitter med två hjärter kung i handen och inte vet hur man ska förklara det.
Kunde jag berätta för mitt fjortonåriga jag, att det kommer en tid när du har två pojkvänner, skulle jag aldrig tro på mig själv. Jag som inte ens hade en kompis, ansågs som geek och var utfryst av hela skolan, ja förutom när dom skrek åt mig i korridoren eller använde mig som måltavla för snöbollskastning. Inte hade jag någonsin kunnat tro att jag skulle träffa just dom på någon klubb senare, och att dom skulle säga "fan är det du? vad snygg du har blivit!". En av dom vägrade ens fatta att det var jag. Jag var trevlig. Efter tre års helvete, hela högstadiet, och så är jag trevlig. Jag som dagdrömde varje dag om hur jag torterade dem innan jag dödade dem. Jag hade aldrig ens trott på att jag skulle ha pratat med dem.
Jag är inte stum längre. Den sociala fobin har lagt sig. Lite. Men jag är fortfarande extremt konflikträdd, och jag vill inte göra någon besviken. Det är då sånt här händer. Det är då man plötsligt sitter med två hjärter kung i handen och inte vet hur man ska förklara det.
Att råka bli tillsammans med fel kille
Nu har jag gått för långt, det kan bara vara jag som råkar ut för sånt här (Hoppas jag för guds skull). Min hjärna säger nej nej nej, du borde gå härifrån NU och åka till Markus som du är så galet kär i. Samtidigt godkänner min mun att vi nu inleder ett förhållande. Inte jag och Markus, utan jag och David. Jag kan inte tro att det är sant, hur kan jag göra såhär? Det är så fruktansvärt orättvist, mot David, Mot Markus och mot mig själv. Hur kan David ens vilja vara tillsammans med mig när han vet hur jag känner för Markus? Han måste ju veta att det är dömt. Han är lyckligast i världen och jag kan inte sluta gråta, känner mig så fruktansvärt lurad, av mig själv. Jag har inte hjärta att göra slut, troligen har jag inget hjärta överhuvudtaget.
David är definationen av min drömkille, och Markus är någon jag ibland inte kan förstå hur jag kan vara kär i, han är så fel, trotts det är allt med honom så fantastiskt. Det finns absolut ingen logik i kärlek, jag måste sluta försöka lirka in den, ta mig i kragen och göra slut, sopa mitt misstag under mattan och gå vidare. Åka tillbaka till kusten, och fortsätta min flört med Markus, som har pågått i fyra månader men tycks gå mer bakåt än framåt. Precis som om inget hänt, det är så jag vill ha det.
Så fort jag kom innanför dörren morgonen efter säger min mamma "Nu har du gjort nått dumt, jag ser det på dig, vad har du gjort? Knarkat? Vart har du varit?" Men vad ska jag säga, jag ÖNSKAR att jag hade knarkat istället. Jag gråter och säger att jag råkade bli tillsammans med David och min mamma skrattar för att det är så typiskt. Hon tycker det är lyxproblem, att vara omgiven av så många snygga killar som jag. Men jag vill inte ha fem stycken, jag vill bara ha en. Markus.
Jag är så trött på mig själv.
David är definationen av min drömkille, och Markus är någon jag ibland inte kan förstå hur jag kan vara kär i, han är så fel, trotts det är allt med honom så fantastiskt. Det finns absolut ingen logik i kärlek, jag måste sluta försöka lirka in den, ta mig i kragen och göra slut, sopa mitt misstag under mattan och gå vidare. Åka tillbaka till kusten, och fortsätta min flört med Markus, som har pågått i fyra månader men tycks gå mer bakåt än framåt. Precis som om inget hänt, det är så jag vill ha det.
Så fort jag kom innanför dörren morgonen efter säger min mamma "Nu har du gjort nått dumt, jag ser det på dig, vad har du gjort? Knarkat? Vart har du varit?" Men vad ska jag säga, jag ÖNSKAR att jag hade knarkat istället. Jag gråter och säger att jag råkade bli tillsammans med David och min mamma skrattar för att det är så typiskt. Hon tycker det är lyxproblem, att vara omgiven av så många snygga killar som jag. Men jag vill inte ha fem stycken, jag vill bara ha en. Markus.
Jag är så trött på mig själv.
